LG G Flex och nostalgi (eller Back to the Future, med G Flex som DeLorean)

Detta inlägg kommer att handla om spel och nostalgi med G Flex som hårdvarumedium. Ganska ironiskt egentligen då ingenting med G Flex handlar om gamla standarder. Vare sig hårdvaran eller den innovativa stora böjda skärmen, telefonens design eller det självläkande bakstycket har någonting med traditionalism eller känslosamma minnen från förr att göra; Sådant som nostalgi brukar bygga på (det skulle väl vara android 4.2.2 om jag får vara lite elak i sådana fall, men eftersom det sägs komma KitKat till även denna pjäs så lägger jag ingen större tyngd vid detta just nu).

Att spela är något jag gör på varje rast på jobbet. Jag har plöjt mig igenom otaliga androidspel. Både traditionella portar och modernare populära appar. Det ger mig något, en verklighetsflykt, en känsla av tillfredsställese när jag klarar spelet. För en person som inte förstår sig på konceptet att spela spel ter sig detta säkerligen främmande.

Lite bakgrundshistoria. När jag var sju år köpte mamma och pappa ett NES till mig och brorsan, och ett grundläggande spelintresse växte fram. NES levde kvar hos oss fram till PC-åldern började. Min kompis David hade PC rätt tidigt och vi hade ett gemensamt spelintresse reda då. Både att göra spel i först Turbo Pascal (man satt i skolan efter skoltid och fick lära sig det på 386:or), och senare i Visual Basic. När familjen köpte dator, en 586:a (fastän jag ville ha en Pentium) så kunde jag spela de härliga lir som man körde hos polarna. Något som vi spelade ofta var titlar som Doom, Doom 2, Mortal Kombat 2 och 3, Heretic, Hexen och på sluttampen av mitt seriösa lirande, även Quake – trots att det laggade satan på vår dator när man valde högupplösta grafiklägen. Därefter upptäckte jag hårdrocken och jag slutade spela. Jag tyckte att alla 3d-spel såg så oerhört fula ut jämfört med de spritebaserade spelen, och detta var ju just i 3d-modelleringens absoluta ungdom. Musik kom att dominera all min fritid från cirka 16 års ålder och framåt, både i lirande- och lyssnandeform. När jag skaffade min första smartphone för några år sedan, en Samsung Galaxy S2, vaknade gamern i mig till liv igen. Jag behövde inte sitta vid en skärm och spela och ta (så mycket) tid från annat, jag kunde nu lira on the go, på raster och på muggen. Det var liksom en uppenbarelse för mig. Och det portabla är nyckeln till allt detta.

Vi spolar framåt till idag. G Flex är den nästintill perfekta speltelefonen. I dag klarade jag ut Doom 2, för första gången sedan jag var tonåring.

Screenshot_2014-03-07-10-29-11

Med appen Doom GLES https://play.google.com/store/apps/details?id=com.kokak.DoomGLES
är det bara att gräva fram sin gamla Doomkartong, kopiera över wadfilerna till telefonen och sätta igång. Igår kväll vann jag på eBay Hexen 1 och Hexen 2 på cdrom till en spottstyver, och dessa går också att spela via en app på G Flex (och vilken annan androidtelefon som är modern nog, fast de andra har inte en kurvad sextumsskärm :D). Faktum är att min ambassadörkollega Johannes tidigare i veckan skrev en guide för hur man kängar igång Doom 3 på G Flex (http://jnorrbacka.se/guide-hur-man-installerar-doom-3-pa-android/ ), ett spel som jag aldrig spelat. Men jag skaffade Doom 3 BFG Edition, så snart kan även jag spela det på G Flex också. Familjens gamla 586:a skulle explodera om man över huvud taget kunde starta spelet på den. Beräkningskraften vi idag bär i våra fickor blir bara kraftfullare och jag applåderar utvecklingen.

Min vecka har alltså gått i nostalgins tecken, och faktum är att det är sällan man blir besviken på äldre kultspel, jämfört med gamla filmer som man ser om igen i vuxen ålder. Spelen håller klassen, medan filmer oftast är bättre i huvudet som minne än om man ser dem igen idag. Kan dra ett skräckexempel nu när jag ändå håller på. Jag tyckte ”Pestens Tid” var skitbra när jag var tonåring, och följde den på teve. Fråga mig idag inte varför. Lyckades få hem en USA-import på den och kollade på den med min fru med motiveringen att hon hade missat något. Jag satt och skämdes hela filmen igenom. Hur i helvete kunde jag tycka den där skiten på något sätt kunde vara häftig/berörande etc? Hon undrade också. Än idag skrattar vi åt eländet. Medan Doom 2 med sin Open GL-optimering och förbättrade ljuseffekter till och med är ännu bättre idag.

Med LG G Flex kan du med framtidens teknologi njuta av minnen från förr. Till skillnad från Delorean med modell DMC-12 som var den enda som byggdes av sin sort hoppas jag verkligen att G Flex bara är starten på en serie av telefoner. Jag tycker att kurvan är här för att stanna, och det verkar jag inte vara ensam om http://www.mynewsdesk.com/se/lg_electronics_nordic_ab__/pressreleases/lg-g-flex-graever-guld-paa-if-design-awards-2014-968512

 

 

Annonser

Om wingman666

Följ mig på G+ https://plus.google.com/+PatrikKarlssonMobileScience eller Twitter @patrikcarlsson1 för att aldrig missa en bloggpost!
Det här inlägget postades i G Flex och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s